Tillbaka igen efter en välbehövlig bloggvila
När jag gick in på bloggen tidigare idag insåg jag hur länge sedan det var som jag kikade in på bloggen. Headern hade snögubbar... Hur som helst ska jag göra ett nytt försök att få liv i bloggen igen eftersom jag tycker att det är väldigt roligt att blogga och att få uppleva all den fantastiska kontakt som jag får med er härliga bloggvänner ute i vårt avlånga land.
Som ni säkert förstår så har det hänt väldigt mycket sedan jag bloggade senast så det skulle inte vara genomförbart att ta en uppdatering i ett enda inlägg. Tänker att jag tar det som har hänt i stora drag bara.
1. Den 18 februari så föddes sötaste lilla Sophie, så nu kan jag stolt titulera mig mormor!
2. Min yngsta son Mattias har träffat en jättehärlig tjej som heter Tekla och hon har en liten mysig 3-åring som heter Mille, så nu har jag fått en liten "bonuskille".
3. Trots att det snart har gått 11 månader sedan sprängningen här i fastigheten, så är det fortfarande saker som inte är återställda. Det viktigaste har de fixat så som nya fönster och allt jobb som det innebär (fönstermontering, plåtslagare, målare...), men målningen fick vi fixat så sent som i förra veckan. Det som fortfarande inte är fixat är tack och lov ute på gården, så det påverkas vi inte så mycket av mer än att det är rätt tråkigt att titta ut och se massor av ogräs som står i jorden i rabatterna där det skulle ha planterats buskar redan i höstas... Nå väl... det blir nog fint vartefter, men då bor inte jag kvar här längre...
4. Jag och Calle har bestämt oss för att flytta ihop i höst. Jag ska ta mina saker och flytta hem till honom och då får jag en trädgård att spendera min aktiva vila i istället för att hänga på min balkong.
5. Jag är fortfarande helt sjukskriven för postcovid och just nu är jag mer trött än vanligt, så det känns ju inte så roligt när mitt normala läge är att "bara" vara trött. Min läkare tror att tröttheten beror på en kombination av min postcovid, pollenallergi (som har blivit en korsallergi så jag reagerar på viss mat också) och min hypermobilitetsspektrumstörning (min överrörlighet). Oavsett så är jag sjukt trött hela tiden och reagerar starkt på olika intryck.
Jag är jätteglad och tacksam över att ni har kikat in och kommenterat under tiden som jag har låtit bloggen vila och jag kommer att publicera kommentarerna vartefter jag hinner att svara på dem, så tro inte att de inte har kommit fram för det har de!
Nu känner jag av att huvudet tycker att jag har varit fokuserad på att skriva rätt under lite för lång tid, så nu får jag runda av och vila hjärnan lite.
Kram på er och ha en helt fantastisk dag! (Här regnar det, men det behövdes och luften blir mer behaglig efter regnet, så woohoo för lite regn!)