Tillbaka igen
Jag var lite överambitiös med min kapacitet under förra helgen, så istället för bloggpaus under helgen så blev pausen en hel vecka. I fredags började jag att plocka in några av mina blommor från balkongen, men mina två stora hibiskusar har fått äckliga feta gröna bladlöss, så jag måste bli av med dem innan jag tar in dem från balkongen. Vill ju inte få löss på mina andra växter. Min balkong är ju inglasad så än så länge är det ingen fara med dem.
Jag och Calle var på kyrkogården i fredags och satte rosor på mormor grav på hennes 93-årsdag.
I lördags och söndags så jobbade Calle och jag med att göra höstfint i trädgården. Här intill den svarta stockrosen har jag sått alla frön som jag samlade ihop från blommorna tidigare under hösten. Förhoppningsvis så får vi massor av svarta stockrosor där nästa sommar.
När jag rensade bort ogräs runt hallonbusken vi planterade förra sommaren upptäckte jag att det har kommit flera rotskott, så till nästa sommar får vi förhoppningsvis massor av hallon.
Krusbärsbusken vi planterade förra året har också vuxit till sig. Den gav en rejäl skörd med söta goda röda krusbär redan den här sommaren, så vi hoppas på minst lika många nästa sommar.
Framför riddarsporren har jag planterat några smultronplantor som jag flyttade från en annan del av trädgården där de hade självsått sig.
Calle planterade vår nyinköpta eldkaprifol intill den andra kaprifolen, så förhoppningsvis växer de ihop vartefter så det blir en mix av de olika kaprifolerna som klättrar uppåt.
Runt hela paradisbusken har jag planterat lammöronen som tidigare var planterade på andra sidan av trädgården. Jag delade på plantorna och gallrade bort dåliga innan jag fördelade ut dem under paradisbusken. Runt alla plantorna har jag sått massor av aklejafrön som förhoppningsvis ska växa upp mitt i lammöronen i massor av olika färger. Aklejafröna har jag samlat ihop från andra delar av rabatterna i trädgården.
Calle har klippt ner jordgubbsplantorna och täckt pallkragarna med halm. Calle testade det förra hösten och så mycket med jordgubbar som vi har fått under sommaren har vi inte fått någon gång innan.
Snöbollsbusken som tidigare växte under paradisbusken har Calle grävt upp och planterat utanför staketet istället. Det blev för trångt med den under paradisbusken, men jag ville ha kvar den så den fick flytta på sig.
Den här lilla mahonian hade också självsått sig under paradisbusken, så jag grävde upp den (jösses vilka långa rötter de har!) och Calle planterade den utanför staketet den också, men på andra sidan av grinden.
Den ena rosbusken har börjat att blomma om. Hoppas knopparna hinner att slå ut innan frosten tar dem.
Kaprifolen är fantastiskt vackert och blommar fortfarande för fullt. Hoppas att den nya kaprifolen kommer att vara lika livskraftig.
I måndags roade jag mig med tvättstugan. Uppräckte att vi har fått en ny bokningstavla. Inte för att det var något fel på den gamla, men den här är av en betydligt nättare modell och platt till skillnad från den gamla.
Den enda nackdelen är väl att den är bredare än den gamla så de fick ta bort en av de nya dörrlisterna... Varför ska något liksom bli rätt någon gång i det här huset....
Förutom att städa lite och ha tvättstugan så blev det givetvis massor av mys med Selma och Signe.
Jag tog ett extravarv runt kvarteret när jag var ute med soporna för att se hur det blev på framsidan av huset efter renovering från explosionen. Ärligt talat så känns det som att det blev en Quick fix... innan explosionen så fanns det en rabatt med buskar, men nu ser det ut som om den som lade plattorna var onykter... kan det bli mer ojämnt? Misstänker att hyresvärden också såg hur illa det såg ut med två cykelställ som lutar ner mot varandra, så nu är de flyttade båda två och står placerade mot kanten där entrén är istället.
I tisdags var jag fortfarande trött efter helgens pysslande i trädgården, men försökte i alla fall att vara lite social, så när Calle slutade jobbet så bestämde jag med honom att vi skulle göra sällskap hem till honom. Fast ibland funkar det inte riktigt att hålla tiden när man har bestämt att man ska träffas...
När jag gick ut från min lägenhet tyckte jag att jag såg något som rörde sig i ögonvrån och när jag hade låst dörren och skulle gå ner för trapporna så kom det fram en katt till mig. Vad jag vet så har ingen av grannarna på mitt våningsplan någon katt, men jag kunde ju inte bara lämna den ensam i trapphuset. Jag hade ju ingen aning om vart den kom ifrån.
Jag skickade ett sms till Calle och skrev att jag var tvungen att fixa en sak och var lite försenad och sedan började jakten på kattens hem. Jag insåg att katten inte ville vara ensam för den pratade högt med mig och följde med mig runt i trapphuset. Jag gick upp till fjärde våningen och ringde på överallt, men ingen där kände till något om katten. På våning tre var det samma sak. En av grannarna där tyckte att jag skulle släppa ut katten på gården. Jag förklarade för henne att det med största sannolikhet var en innekatt då katten var en cornish rex. När jag hade kommit ner till mitt egna våningsplan så passade katten på att springa in till min närmaste granne när han öppnade, så han fick gå in och hämta katten och släppte ut den i trapphuset igen. Katten gillade inte det så den tog full sats uppför alla trapporna igen. När jag kom ner till första våningen så såg jag att en av lägenhetsdörrarna stod lite öppen. Jag ringde på, men fick ingen reaktion, så jag knackade på och ropade hallå, men utan resultat. Lägenheten var mörk och det verkade inte som att någon var hemma. Jag såg dock en matskål på golvet ute till köket, så jag misstänkte att katten hörde hemma där. Jag gick upp för trapporna för att hämta katten, som satt längst uppe på vindsplanet och pratade högt. Katter är ju väldigt speciella individer med olika psyke så att lyfta upp en katt man inte känner är ju lite som rysk roulette... Jag pratade lugnt med katten och berättade att jag skulle se till så den fick komma hem igen. Jag lyfte försiktigt upp den och kände direkt att den inte var riktigt bekväm med det, men den protesterade inte mer än att den spände sig. Efter två trappor ville den ner från min famn så jag satte ner den. Jag försökte locka med mig den ner för den sista trappan, men den tittade bara på mig och pratade väldigt högt och lät missnöjd. Jag lyfte försiktigt upp den igen och fick med den ner till lägenheten och satte ner den på golvet i trapphuset för att se om den gick in i lägenheten. katten gick in, men kom ut till mig igen. Det var fortfarande ingen hemma där, men jag chansade och lyfte in katten i lägenheten och stängde igen dörren. Tusen tankar snurrade runt i huvudet på mig. Var det rätt lägenheten? Varför stod dörren öppen? Hade någon dött därinne och katten lyckats hoppa upp på handtaget och fått upp dörren....
När jag kom ut från porten så stod Calle och väntade på mig. Jag förklarade vad som hade gjort att jag blivit försenad. Vi promenerade hem till Calle, men jag var nog ett uselt sällskap för min stressnivå var på topp och jag försökte googla fram ett telefonnummer till min granne samtidigt som vi promenerade. Tyvärr fanns det inte att få tag på, så jag fick släppa tanken på att ringa grannen och berätta att jag hade stängt in en katt i hennes lägenhet...
När vi kom hem till Calle så bytte han om och gick ut i trädgården och kapade idegranarna utanför staketet på höjden. Jag satte mig på en stol i trädgården, men kunde inte släppa tanken på katten.
Jag frös, så jag gick in istället och väntade tills Calle var klar i trädgården och sedan bad jag honom att skjutsa hem mig.
När jag blev avsläppt hemma så gick jag raka vägen till grannen och ringde på dörren. Hon öppnade och tittade frågande på mig. Jag berättade allt som hade hänt tidigare under eftermiddagen. Gissa om jag blev ställd när hon frågade mig om vilken av katterna som hade smitit ut! Jag förklarade hur katten såg ut och då berättade hon att det var en hankatt som hade rymt. Tur att inte båda katterna hade tagit sig ut. Grannen hade ingen aning om varför dörren hade stått öppen, men misstänkte att någon av sönerna hade varit hemma från skolan på lunchen och glömt att låsa och att dörren hade åkt upp. Hon var tacksam över att jag hade fått in katten i lägenheten igen.
Väl uppe i min lägenhet igen fixade jag te och rostade mackor och slängt mig sedan i soffan och försökte stressa ner med The Good Doctor på Netflix fram tills jag skulle sova.
I onsdags var jag helt mörbultad i huvudet av allt som har varit sedan helgen, så jag och Selma ägnade halva dagen till pussel och halva till att fortsätta med säsongen 6 av The Good Doctor.
Igår började hantverkare att låta strax efter klockan 7 på morgonen och det var ett himla oväsen. Det lät som om jag var omringad av hantverkare. När jag gick ut för att kasta soporna, så insåg jag rätt fort vad det var som hade låtit. Hantverkare höll på att byta ut dörrar både i lägenheten bredvid mig, över mig och under mig samt alla dörrar på entréplanet till barnvagnsrummet, tvättstugan, förråden och fastighetsskötarens förråd. Jag frågade en av hantverkarna om de skulle byta alla dörrar, men fick veta att det bara var de dörrar som hade blivit felanmälan. När jag kom upp till lägenheten igen hade stressnivå blivit maxad igen. Insåg den bittra sanningen att listan som fastighetsförvaltaren var här och skrev i samband med besiktningen efter explosionen enbart var till för hyresvärdens egna intresse för att kunna beräkna skadekostnaderna till deras egna försäkringsbolag - besiktningen hade inget med att hyresvärden skulle planera för åtgärder i vår lägenhet utan det skulle vi tydligen själva felanmäla trots att fastighetsförvaltaren hade antecknat skadorna. Jag skrev en lång lista med alla fel som behövs åtgärdas så nu hoppas jag att någonting händer snart! Illa nog att vi fortfarande inte har fått några fönster 🤬
Med en slutkörd hjärna blev det pussel igår också, men mina assistenter var rätt ohjälpsamma, men trots allt ett kärt sällskap 😻😻
Idag var jag uppe med tuppen och drog igång tvätten strax efter klockan 7. Tror ni att några hantverkare har jobbat här i huset idag? Nej, självklart inte när jag själv måste gå upp tidigt utan bara de dagar jag skulle behöva få sova ut... Tvätten var snabbt avklarad och under tiden som tvätten torkade lade jag klart pusslet. Förstår varför det står Impossible puzzle på kartongen 😂😂😂 Av alla 1000-bitars pussel jag har lagt så är det här nog ett av de knepigaste, men trots allt en rolig utmaning.
Min hjärna mår tyvärr fortfarande inget vidare, så efter att ha skrivit det här inlägget så kokar det uppe i huvudet. Det är så ledsamt att inte klara av något så simpelt som att skriva utan att hjärnan börjar lukta bränt. Att sedan korrekturläsa inlägget (jag skriver typ 1000 fel hela tiden pga tröttheten) gör mig ännu mer trött, men samtidigt får bloggen mig att må bra och det vill jag inte vara utan. Tack för alla kommentarer (som jag inte har orkat svara på och godkänna)! Jag orkar inte att lägga mer energi på bloggen idag, men ska försöka att svara ikapp under helgen.
Nu väntar en helg fylld av vila och återhämtning i olika former och det behöver jag verkligen nu. Hoppas ni alla får en underbar helg!
Kram ❤️
Men vilka fina blommor och så katterna de är så söta. Har verkligen saknat dig min vän ❤️❤️❤️ Jag finns om de är något du vill prata om. Jag har även en ny Facebook. Puss och kram min fina vän ❤️❤️