Augustifesten invigd med symfoniorkestern
Vaknade idag också av arbetet ute på gården med att sanera glassplitter efter explosionen.
Det finns inte längre några spår kvar efter buskarna och tujorna som var planterade mellan trapporna upp till lekplatsen. Hoppas det blir något annat planterat där snart.
Idag har vi fått besked om att vår fastighetsförvaltare kommer besikta alla lägenheter på fredag för att få en överblick på vad som har skadats efter explosionen.
I förmiddags ringde de från optikern och berättade att mina glasögon var klara och kunde hämtas, så efter lite pysslande här hemma tog jag en promenad ner till optikern med mina ihoptejpade glasögon.
Äntligen kan jag se igen utan en massa krångel och de nya glasögonen har lite starkare styrka än mina gamla.
Calle mötte upp mig vid optikern och sedan bestämde vi oss för att gå och ta en fika.
Vi valde att fika på Kafé Kuriosa 🥰 Calle tog pekannötskaka och en dammsugare och jag tog citronpaj och en arraksboll. Jättegott 😍
När vi sitter och fikar så hör jag någon bakom mig säga Hej Heléna! Jag vänder mig om och där står finaste Alice! Andra gången på ett par veckor som jag träffar på min fina bloggvän 🥰 Hon var också där och fikade.
När jag bara skulle gå in för att ta en påtår, så stöter jag på en gammal kollega från tiden då jag arbetade på häktet, så jag stannade till vid hans bord och pratade en stund. Stackars Calle trodde nog att jag hade gått vilse där inne.
Strax innan vi skulle gå hörde jag personalen fråga om det var någon som inte var rädd för fåglar. Jag svarade direkt att jag inte är det och då bad de mig att följa med in. De visade in mig bakom kassan och till skyltfönstret och pekade mot hörnet och frågade om jag kunde ta ut fågeln. De ville ge mig en handduk att fånga den med, men jag sa att jag inte behövde någon handduk. Jag såg hur den lilla skrämda pilfinks honan försökte ta sig ut. Jag lade försiktigt min ena hand över henne och fångade sedan upp henne med båda mina händer. Hon var lite orolig först och nafsade till lite försiktigt med näbben, men jag tror hon kände av mitt lugn och satt stilla kvar mellan mina händer medans jag bar ut henne och öppnade upp händerna så hon kunde flyga iväg. Kan säga att personalen var tacksam och förvånade över hur lätt jag fick med mig den lilla fågeln i mina händer.
Förutom att rädda fåglar så har jag varit på Norrköpings symfoniorkesters konsert i det gröna ikväll.
Vi hade köpt med oss lite picknick mat som vi åt i parken.
Vädret var med oss så hela Vasaparken fylldes med människor som liksom vi hade tagit sig dit för att njuta av konserten! Det var en helt fantastisk konsert som höll på i runt 90 minuter.
När konserten var slut träffade vi två av Calles systrar, Ingela och Maria och Marias sambo Anders. Vi gjorde sällskap en bit hemåt.
Nu är jag hemma igen och imorgon fortsätter Augustifesten här i Norrköping! Kram 💖
Ser att Calle är nyklippt efter roadtrippen ... Höll tummarna för icke regn hela dagen.. Så bra att du räddade pilfinken, minns ett jobb jag hade och en ödla fanns i huset, vaktmästarna (två män) Vågade inte ta i den så jag bar ut den till friheten.. Är man van vid djur så är man lugn och inte rädd, minns inte alla ödlor vi samlade i barndomen, några släppte svansen och försvann.. Härligt att ni fick en fin dag, sov gott vännen 💖